Jag läste ditt inlägg i morse och har ägnat dagen åt att fundera på den. Håller med dig om att det finns ont om "starka" kvinnoporträtt inom fantasylitteraturen. Jag funderade över det redan tidigare när vi listade favoritfigurer inom fantasyvärlden här på forumet. Ska jag nämna några som jag kommer på på rak arm så blir det Paksenarrion som är lika god krigare och kamrat som de andra. Jill i Kerr´s böcker som väljer dweomern framför Rhodry . Fjärrskådarna har redan nämnts av någon före mig och så kom jag att tänka på Vella i Eddings böcker. Hon som lockar män till vanvett med sin dans men håller dem på avstånd med sin vassa tunga och sina välslipade dolkar. När jag ändå började fundera på kvinnorna i Eddings värld slogs jag av en lustig tanke. I Eddings böcker är det faktiskt männen som är våp styrda av starka kvinnor. Belgarion styrs hela livet. Först av Polgara sedan av Ce´Nedra. Polgara styr ju överhuvudtaget hela gänget med järnhand. Porenn den drasniska drottningen är en stark kvinna. Överhuvudtaget kan jag inte komma på några våpiga kvinnor där förutom Ce´Nedra och då styr hon ändå fullkomligt sin man. Detta gav mig ytterligare en fundering över det här med hata Eddings. Är hans värld av starka kvinnor och mesiga toffelhjältar till män en bidragande orsak till hans impopularitet i vissa kretsar.
(Nu är det nog min tur att bli slaktad) Apropå bokomslagen du talade om så finns det en fantasykonstnär som är väldigt populär som heter Boris Vallejo eller nå´t sån´t. Han har gjort Fantasykalendrar bl.a. Hans bilder är alltid sådana. Yppiga kvinnor i för små kläder och killar med stora muskler och stora svärd.
Egentligen är väl inte förhållandena i fantasyvärlden särskilt förvånande om man ser på samhället i övrigt.