Jag tror att det finns någon tämligen bortglömd deckare skriven i andraperson. Jag läste en gång en berättelse i serieform, en skräckhistoria, berättad i andra person. (Berättelsens "du" dog taskigt nog på slutet ...) En del rollspelsscenarion känns förresten ofta som om de sker i andra person, fast jag är inte så väldigt insatt i det där ...
Fast risken är förstås överhängande att man bara byter ut ett "jag" eller "hon" mot "du" och berättar precis som vanligt, så att läsaren knappt märker skillnaden.
En del barnböcker använder förresten berättarperspektivet första person, plural.