Jag är inte alltid så förtjust i vad som litterärt sett kallas "starka kvinnor", utan jag föredrar nog kvinnor med personlighet. Pippi Långstrump var min idol en gång (och är det fortfarande) men hon tog ju verkligen ut svängarna ordentligt. Hon är inte ens söt, och det tycker jag också är ett problem: "starka kvinnor" i fantasy måste också tydligen vara snygga och ha bra figur. Det blir liksom underförstått att kvinnor visst kan allt möjligt, men viktigast är ändå att man är snygg (enligt den mall som Hollywood har dikterat rätt länge). Det ska alltid vara smal midja och tjockt hår och vackra ögon, sedan är det inte så dumt om man dessutom är klok och stark, men ...
Jag var först väldigt imponerad av Jordans sätt att föra fram kvinnor som RIKTIGA huvudfigurer, till och med agerande alldeles självständigt eller rentav i grupp, men det är ju märkligt att exakt alla ser ut som Miss America eller något ditåt.
Jag kan förstå att en manlig författare gärna vill ha snygga hjältinnor och kanske är vanan alltför djup - om man struntar i kvinnornas utseende så blir kanske läsaren förvirrad eller ointresserad? (Tror författaren.) Eller så är personbeskrivningarna så undermåliga att man i sin fantasi föreställer sig dem som tjusiga skådisar bara för att de är de lämpligaste preferenserna.
Men hjältar brukar ju också vara snygga eller i vart fall oemotståndligt charmiga.
Romanhjältar behöver inte se ut som ösregn bara för att vara litterärt acceptabla, men lite variation skulle inte skada. Men jag tror på förbättring.
/Christina