Redan i första boken i hans serie "Sanningens Svärd"; "Sökaren", märkte man det, även om det inte var så tydligt: Goodkind plagierar andra författare helt fritt och skamlöst.
Visst, säger ni, det är vanligt inom fantasyn, eftersom alla böcker har i stort sett samma handling; hitta magiskt föremål och besegra ondingen, som ofta är en gud eller i bästa fall åtminstone en halvgud. Men jag undrar om man verkligen borde roffa åt sig andras idéer så ogenererat som den gode Terry gör.
Ta redan seriens namn "Sanningens Svärd". Det syftar ju förstås på svärdet med samma namn som bokseriens huvudperson Richard Skiffer får i sin ego. Men denna artefakt är definitivt inte författarens egen idé. Ett liknande svärd, med samma namn och nästintill samma egenskaper har redan använts av en annan Terry, nämligen Brooks, i hans Shannara-böcker.
Man tycker ju att Goodkind åtminstone kunde ha bytt namn på svärdet, men icke. Det är ett så klumigt "lån" att man rent ut sagt skäms.
Sedan har vi ju dendär trollkarlen ( kommer inte på dennes namn just nu ) som i slutet av bok två förgör sig själv genom att glömma trollkarlarnas första regel, att man inte kan förinta något. Kul. En mycket bra och intressant vändning!
Men vänta lite! Det låter också osökt bekant! Jo, visst att ta död på en besvärjare på det sättet användes ju redan i Eddings "Besvärjarnas Kamp". Kan det verkligen bara vara slumpen? Eller..?
Trots det tycker jag om böckerna och Goodkinds språk, så jag tycker att det är fruktansvärt synd att han ska hänge sig åt sådana lumpna knep att plagiera. Bara han åtminstone skulle göra det på ett smidigt och obemärkt sätt, men när han skyltar så här vitt och brett med det känns det bara löjligt och fantasilöst.
Nu ska dock nämnas att jag inte har läst längre än till tredje boken, så det kan hända att han bättrar sig längre fram. Vad vet jag.
Dessutom har jag hört det sägas att serien ska bli uppemot 25 böcker lång på svenska! Då får han verkligen tid på sig att låna en hel del av andra författare...
Nåja... hoppas det blir bättre.