"Pestens Tid" är nog inte någon rysare, utan i så fall vanlig (nutids) fantasy. (i och för sig kanske lite annorlunda)
"Skriet från vildmarken" borde jag nog inte tatt med det är nog mycket riktigt något annat.
Kanske kan man säga att högre stående djur kan tänka men knappast på samma sätt och med samma definitioner som oss. Egentligen är det ju till och med svårt att veta hur det är med deras självmedvetenhet. Troligen har väll hela gruppen av homini_der denna egenskap. Men det är ju knappast bevisbart. Kanske har alla högre stående däggdjur denna egenskap "inte vet jag".
Den avgörande faktorn är ju faktiskt biologiskt sett, att dom individer som sprider sina gener vidare till flest andra genspridande individer är de mest framgångsrika exemplaren i sin art.
(Citat "Den själviska genen" Richard Dawkins bok, texten på bokens baksida) :alla individer är bara "överlevnadsmaskiner" för sina gener, som helt styr deras handlingar. Något altruistiskt handlande "för artens bästa" är det inte tal om, varken när en fågel riskerar livet för att varna de övrig i flocken om att en rovfågel närmar sig eller när en mor sliter och släpar sig halvt till döds för att hålla sina ungar med mat. (Slutcitat)
Kanske inte det mest lämpade citatet (men boken låg på en bänk i närheten och jag behövde inte gå till bokhyllan.)
Men i alla fall så avgörs ju hur artens hjärna fungerar beroende på hur livsmiljöerna har varit där arten utvecklas. En hjärna jämförbar med Homo Sapiens Sapiens kräver ju en enorm mängd energi att driva. Och i de flesta fall har nog inte detta varit någon gynnsamt sätt att överleva, i naturens eviga kamp om föda. För att inte tala om hur hjälplöst ett människobarn är när det föds jämförbart med tillexempel ett rådjurskid vilket leder till att äldre individer av arten måste passa ungarna i många år. Vilket leder till att en gorillahona till exempel bara kan föda barn vart fjärde år (tror jag det var) eftersom hon blandannat är tvungen att bära på ungen. Detta kombinerat med tanke på människan, enormt hög dödlighet på ungen (jämför bara med vad den moderna läkarvetenskapen har lyckats åstadkomma dom sista hundra åren) kan ju mycket väl detta leda till att arten minskar i antal. Läste någon stans en teori om att det enda sättet för en gorillahona att öka chansen för överlevnad för ungen är att ta hand om ungen ändå noggrannare, vilket leder till att det blir ändå längre frekvens mellan ungfödandet. Vilket leder till att arten är dömd för utrotning. Lite moment 22. Om det stämmer eller inte vet jag ej och det skulle jag inte tro att någon gör.
I alla fall så är oftast inte en avancerad hjärna någon bra lösning på överlevnad (med ett visst inte helt obekant undantag).
Detta leder till att djuren i djungelboken knappast kan ha ett lika avancerat språk som människan helt enkelt därför att dom inte har något behov av det. Visst kan dom kommunicera detta klarar mina akvariefiskar utmärkt, inom arten. Det där inom arten är nog rätt viktigt, inte ens människan har varit särskilt framgångsrik att bryta denna barriär. Nog kan jag i viss mån kommunicera med mina katter, jag förstår när dom vill ut, ha mat osv, dom förstår när dom ska få mat gå ut osv. Men jämförbart med hur katterna kommunicerar med varandra kan jag inte mäta mig.
Ett annat exempel en engelsk bulldogg skulle nog få stora problem att kommunicera med en varg. Främsta orsak, Bulldoggen har fått sitt ursprungliga ansikte bortavlat och är starkt handikappad med detta avancerande instrument. Här är ytterligare ett problem olika arter kommunicerar med olika tekniker och organ. Till och med vargen och bulldoggen som är av samma art får kommuniceringsproblem detta trots att deras instinkter och beteende i grund och botten är densamma.
Men trots allt dom flesta (alla) mer komplexa djur kommunicerar men främst för att visa till exempel aggressivitet, undergivenhet o dyl.. Detta är i och för sig egentligen inte för dom sämre, än vad det mänskliga sättet att tala är för oss, men i komplexitet tror jag knappast det finns något på jorden som kan mäta sig med människans modell.
Slutsats: Det är en omöjlighet för dessa individer av olika arter att kommunicera fullt ut eller över huvud taget med varandra.
Med det där om att människobarn har blivit bortförda och uppfostrade av vargar tror jag att det förekommer eller i alla fall förekom mycket historier om i främst Indien. Var det inte från dessa berättelser Rudyard Kippling fick inspiration till Djungelboken?
Det har därifrån, har jag för mig funnits några mer eller mindre understödda historier från början av 1900-talet. Någon läkare som (jag vet inte när detta ska placeras i tiden) skall ha beskrivit ett sådant omhändertaget barn, ska ha beskrivit det starkt Autistiskt.
Om sanningen i dessa historier är jag väl personligen tvivlande. Jag tror inte att det skulle vara otroligt att en varghona tog hand om en människounge (jämför med en hundtik), men jag tror inte hon skulle kunna hålla den vid liv någon längre tid. Människan har ju andra biologiska förutsättningar och dessutom mognar ju en vargvalp oerhört mycket fortare än en människounge.
Boken utkom för första gången 1894 och då fanns ju inte begreppet fantasy men dock är väll dess innerhåll det man idag kallar detta. Fantasy behöver väll knappast innehålla magi, vissa gamla klassiska områden bör väll (i alla fall med lite god vilja) mycket väl kunna kallas Fanasy.
Nu spelar ju detta ingen roll. Det var nu några år sedan jag läste djungelboken men då såg jag denna samling verk som mycket underhållande, med en helt annan typ av stämning och magi en Disneys alla märkliga varianter på tecknade och icke tecknade försök till filmdramatiseringar. (Nu menar jag inte att dessa med det är misslyckade, men nog är det inte samma berättelse som Kipplings original.)
Texten blev märker jag nu rätt lång i en i slutendan rätt meningslös text. Men den bara växte, det är ju så ibland. God litteratur är ju som nämnts tidigare i forumet alltid god.
Kappan