Hmm... nu måste jag tänka efter här.
Två-tre personer som är viktiga, och ett par som dyker upp och sedan försvinner, brukar fungera.
Men en enda huvudperson är bättre för inlevelsen, det stämmer.
Men jag vet inte... ibland offras något av historien för att man bara ska ha en enda person som utgångspunkt (eller vad man ska säga).
Å andra sidan kan det ofta stärka en berättelse, det ger den faktiskt en smula spänning att man inte vet *exakt* vad alla andra har för sig och planerar.
Så ibland offras visst något av berättelsens styrka bara för att man ska ha flera huvudkaraktärer :D
Nej, jag har ingen bestämd åsikt.
Märks det?