**SPOLIERSERNA FORTSÄTTER**
Martin känns så genuint. Inget är svart och vitt som i de flesta andra serier. De "onda" har sina orsaker att vara det och de "goda" har sina. Man ser väldigt tydligt att det har med perspektiv att göra. Ser Jorah och Lannisters ser t .ex Ned Stark som ond, grym och elak.
Det gör det mycket mer nyanserat att läsa. Dock lackar jag på Bolton för han var min favoritkaraktär som lite snäll-dum. Nu är han bara dum. Att Stannis på något vridet sätt är så "god" som han är är också ganska lustigt.
Jaime var ganska mästerligt "förklarad" i tredje boken. Cersei lackar jag på för att hon är så oduglig. Sista kapitlet i boken var nog det bästa i serien!!
Är det någon annan än jag som tycker att hela storyn runt Targaryens är jävligt häftig? En halvgalen, super-smart övernaturlig liten "överras" som gör en massa gott och en massa ont. Istället för att antingen ha en ond eller en god kung så är de lite mer individuella.
Ps. Pejgan, jag var inte anklagande, bara övertydlig. =)