Det är just det som gör alver så spännande. Mystiken kring dem. Man har inte som med andra raser radat upp hur allt går till i deras samhälle. Det får du fantisera ihop själv.
Men om vi nu ska diskutera saken. Lembas, till exempel. Visst är det så att väldigt lite är väldigt mättande? I så fall kan det ju vara så att alve går och ploclar sig några strån vete (lr liknande). Jag har inte svårt att föreställa mig det. Inte heller hur alven sitter där med sin lilla (hur gör man mjöl?) kvarn (går det med mortel?) och gör mjöl. Alver står liksom över att inte kunna utföra simpla uppgifter. De har tid till det, och jag kan tänka mig att mången alv sitter mången dag och studerar ett litet råg-korn. Att klippa får för ull är heller inte något en alv inte skulle kunna göra. Se bilden. Alven talar lugnande med fåret (bah, bah) och det står lugnt still när han tar dess ull. Varför inte? Jag tror vi är för låsta vid mänskligt synsätt. Vi tror kanske att alver är som adliga människor (i fantasyn) som inte kan bre sin egen macka. Det är de inte. De är visare än så.