Wow!
Det var verkligen ett uttömmande inlägg du kom med.
Men du skrev att nog inget djur kom i närheten av människans sätt att kommunisera. Jag har inga referenser, men jag har hört att delfiner lär ha ett väldigt komplext sätt att kummunisera med sina artfränder. Det är så komlpext att vi, människor, inte har någon egentlig aning om hur det fungerar. Men delfiners beteende tyder på att de kan förmedla detaljerad information lika lätt som människor, om inte lättare.
Men angående Människors sätt att kommunisera har det stora brister som djurens inte har: Det kan vara svårt för en Indier att göra sig förstådd av en Nigerian. Och när det inte fungerar med orala språk måste personerna ta till kroppsspråk. Just kropsspråket har blivit väldigt tillbakabildat hos människor med tiden. Detta leder till att en indisk elefant kanske har större ursikt att kommunisera med en afrikansk elefant än deras humana motsvarigheter har.
Med risk för att driva ifrån ämnet så kan jag hålla med om att djungelboken är fantasy. Där hör allt annat som behandlar fabler och anndra talande djur även hemma.
Om nu inte Kippling själv trodde att djur kan kommunisera med människor, förstås. Detta leder till en annan fråga som dykt upp i mitt sinne.
Om författaren anser/ansåg att det den skrev var fullt troligt att inträffa i våran värld, är det då fantasy? Även om det inte kan inträffa?
Ett exempel på detta är Homeros epos om Oddyseus. Homeros och merparten invånare i hans civilisation trodde uppenbarligen att gudar fanns. Detta gjorde denna berättelsen till en vanlig trovärdig berättlese då. Men idag är det i allra högsta grad fantasy.
Ett annat exempel är Bibeln. Men jag har inga som helst önskningar att dra upp den diskussionen igen.
Lev väl
//Guff