Nånå... Vi formas för att bli ny och duglig arbetskraft, det kan jag med lätthet konstatera.
Nå, det är inte min ambition. Det var aldrig min ambition...
Är det ingen annan som vill krossa vardagen med dess banaliteter? Solidaritet skall förvisso prägla framtiden (förhoppningsvis), men att fjättra mänskligheten vid rutiner och åter rutiner. Usch!