Helt riktigt, Gorg! Sedan kommer man ut i Riktiga Arbetslivet. Där måste man Samarbeta - oavsett vad man tycker om typerna ifråga. Projekt, kallas det. Alla jobbar i projekt numera. Arbetsfördelning? Glöm det. Av envar efter vars och ens förmåga, heter det ju ...
Där händer det också, inte sällan, att andra får credit för något du själv har gjort. Om det var något bra, vill säga. Om det inte var så bra, får du credit för det oavsett om du gjorde det eller ej. Sådant är hemskt roligt (inte!) att gå igenom på det s k löneutvecklingssamtalet, det som i praktiken handlar om "så här lite lön får du i år, på grund av bla bla bla".
Jag säger inte att alla bär sig åt så här, långt däriifrån. Men det finns individer som är suveränt duktiga på att fixa sådana här arrangemang. De känns lätt igen på att de ganska snart har mycket högre lön än du. Så länge grupparbetet (dvs projektet) pågår är de hur trevliga som helst. När resultatet ska redovisas verkar det, märkligt nog, som om de har gjort 90% av jobbet medan du själv var sekreterare - även om du inte minns att det var så. Och dina bra idéer, som du så gärna ville diskutera med kollegan/kollegorna, har plötsligt kommits på av dem.
Värm upp på gymnasiet, för sedan blir det värre!