Jag håller med Nibelung att all läsning förmodligen är att betrakta som verklighetsflykt. Jag menar då givetvis skönlitteratur. Nibelung tyckte inte riktigt om begreppet verklighetsflykt men det måste finnas positiv sådan ochså. Negativ verklighetsflykt måste vara sådant som droger och dyl.
Jag har sedan något år varit inne i en fas då jag nästan enbart läser fantasy. Jag tror att det har att göra att jag har "förmycket" verkliget omkring mig för att orka läsa om andra människors problem. (I och för sig älskade jag att gotta mig i andras elände när jag var tonåring och deprimerad.)
Fantasyns värd är ofta enklare att begripa sig på. Man vet vad som är ont och vad som är gott. Jag har dessutom alltid haft intresse för myter och skapelseberättelser från både vår egen och andra kulturer. Den medeltida världen har ochså intresserat mig och jag tror att jag därför föredrar fantasy i "medeltidsmiljö". Även de keltiska sagorna med Arthur och Merlin tror jag har hjälpt in mig på fantasy spåret.
Science fiction läste jag i tonåren vill jag minnas men just nu lockar det mig inte alls. Det här med Sf eller fantasy beroende på konjunktur tycker jag låter föga troligt. Hur menar man då? När tiderna är goda ska man läsa Sf,för att det är framtid eller vad då? I dåliga tider ligger man hemma och deppar och läser bakåtsrävande eskapistisk fantasy. Nä, det tror jag inte på.