Kan bli m�ssor Christina. L�st utkast av min kollega till en annan story.
Yann drog en uppgiven suck och slutade springa. Linje 17 f�rsvann med sina gl�dande bakljus ini tunneln mot medborgarplatsen och det var tjugo minuter till n�sta. Varf�r var det alltid s� h�r? Han hade en egen teori som gick ut p� att tunnelbanans tidtabeller inte var statiska, utan �ndrades av sig sj�lva d� han, Yann, var p� v�g. Han hade f�rs�kt lura dem, g� hemifr�n tidigare, l�tsats att han inte hade br�ttom? en g�ng gick han s� f�rsjunken i en bok att han snubblade i trappan och stukade handen. Men tunnelbanan missade han, det var lika s�kert som att det m�ste vara sn�slask den enda morgonen i veckan d� han m�ste ut tidigt. Huttrande slog han sig ned p� en iskall soffa och drog ned den bylsiga gr�na m�ssan l�ngre �ver �ronen. Det fanns en enda sak han tyckte om med vinter. Han kunde dra ned m�ssan s� l�ngt att de f�rd�mda spetsiga �ronen doldes, utan att n�gon tyckte det var underligt.