Jag antar att man menar Stockholm när man nämner "innerstan" och "city".
Själv skulle jag aldrig vilja bo mitt inne i skiten. Bullrigt, dyrt, läskigt, fult. Jag bor på landet istället. Långt ute på landet. Stor tomt med en massa fruktträd, egen strand, inga grannar mer än trevligt folk. Rena paradiset för 1800 kr i månaden (plus lite driftskostnader, plus fastighetsskatt, plus bla bla ... Men ändå.)
Nackdelar? Man får göra allt själv. Aaaallt. Jo, vi hyr en kille som plogar vår väg vid behov om vintern, det är väl allt. Jag har turen att bo med världens händigaste kille, annars skulle jag nog inte klara mig härute.
Man får sätta sig i bilen och köra två mil för att nå närmaste affär. (Å andra sidan, kör man några kilometer till kommer man till ett av Sveriges största köpcentra.)
Det är påfallande ont om jobb här i trakten ... Å andra sidan, man behöver ju inte jobba så mycket eftersom boendekostnaderna är så låga.
Det handlar om att göra ett val. Att bo i staden är bekvämt och kan vara roligt, men det kostar. Att bo på landet är billigt och kan vara trevligt det med, men det kostar mycket på andra sätt - inte bara i pengar.
Ibland, mitt i vintern, kan jag önska att jag hade en liten bekväm lägenhet mitt i staden, där det inte är så mörkt och ensamt och där man inte riskerar långvariga strömavbrott så fort det snöar. Å andra sidan behöver man ju bara besöka Göteborg en vinterdag när hela bussterminalen badar i snömodd, för att bli en aning avskräckt!
(Kan definitivt tänka mig roligare ställen än "Slusken" i Stockholm en gråkall januarikväll. Också. Får mig att tänka på den där gamla schlagern "Är det konstigt att man längtar bort nån gång?")