Jag förstår dig om du vantris i betongghettot. Jag har tillbringat tid i sådana också och jag hoppas att jag slipper göra det igen. Men ingenting är ju säkert i denna värld.
Man har olika krav beroende på i vilken fas i livet man befinner sig. Jag är ju småbarnsförälder nu och har noll intresse av att gå på puben, t ex. Så har det inte alltid varit. Om jag var ensamstående skulle jag nog inte tycka att det var så kul att bo i ett hus på landet heller.
Förhoppningsvis blir distansarbete allt mer accepterat och möjligt i takt med att tekniken utvecklas och då kan det ju bli fler arbetstillfällen även om man inte bor mitt i smeten. Fast många jobb kommer man ju aldrig att kunna sköta på det viset ...