Jag kan iofs h�lla med om att det har varit en del underliga f�rh�llanden inom t ex v�rden, d�r m�nga f�tt g� i �ratal p� vikariat eftersom den som EGENTLIGEN hade den fasta tj�nsten varit sjukskriven. Men jag tror att man har jobbat en del f�r att r�tta till det problemet. Som Beth s�ger �r det ju samtal&s�nt som g�ller numera. Arbetstr�ning och allt vad det heter.
F�rs�kringskassan drog den n�got f�rhastade slutsatsen att jag var HELT arbetsf�r trots min tinnitus och nekade mig d�rf�r f�rst sjukpenning. Allt baserat p� det ytterst l�sa antagandet (fr�ga den som vet? N�h, varf�r d�?) att jag nog bara hade lite pip i �rat. S�nt �r v�l inte hela v�rlden, eller? Jag tycker att det var mycket underligt att de inte ens funderade p� deltid, emedan l�karen skrivit att jag inte var arbetsf�r alls.
Lyckligtvis har vi f�tt ordning p� det hela nu.
Numera kallar jag mig sj�lv arbetsf�r igen och har slutat lyfta sjukpenning, f�r jag �r hederlig jag. Jag f�rlorar fruktansv�rt mycket pengar p� det eftersom sjukpenningen �r bra mycket h�gre �n a-kassan men jag tycker att r�tt ska vara r�tt. Jag vill ha de pengar jag har r�tt till men inte mer, f�r jag har inte lust att f�rst�ra framtiden ytterligare f�r mina barn, de som ska �rva det h�r samh�llet.
Tyv�rr har mina besv�r �ter f�rv�rrats p� sista tiden s� egentligen vet jag inte hur arbetsf�r jag �r. Jag ser fram mot h�stlovet med stor fasa, f�r med barnen i huset m�r jag alltid sju g�nger v�rre. Det finns visst de som anv�nder h�stlovet till att vila sig, men f�r mig blir det precis tv�rtom. Jag kan allts� se fram mot en vecka d� jag garanterat blir mycket s�mre �n f�rut.
Usch att det ska beh�va vara s� h�r! Usch f�r att vara sjuk!
*deprimerad*