Jag kan iofs hålla med om att det har varit en del underliga förhållanden inom t ex vården, där många fått gå i åratal på vikariat eftersom den som EGENTLIGEN hade den fasta tjänsten varit sjukskriven. Men jag tror att man har jobbat en del för att rätta till det problemet. Som Beth säger är det ju samtal&sånt som gäller numera. Arbetsträning och allt vad det heter.
Försäkringskassan drog den något förhastade slutsatsen att jag var HELT arbetsför trots min tinnitus och nekade mig därför först sjukpenning. Allt baserat på det ytterst lösa antagandet (fråga den som vet? Näh, varför då?) att jag nog bara hade lite pip i örat. Sånt är väl inte hela världen, eller? Jag tycker att det var mycket underligt att de inte ens funderade på deltid, emedan läkaren skrivit att jag inte var arbetsför alls.
Lyckligtvis har vi fått ordning på det hela nu.
Numera kallar jag mig själv arbetsför igen och har slutat lyfta sjukpenning, för jag är hederlig jag. Jag förlorar fruktansvärt mycket pengar på det eftersom sjukpenningen är bra mycket högre än a-kassan men jag tycker att rätt ska vara rätt. Jag vill ha de pengar jag har rätt till men inte mer, för jag har inte lust att förstöra framtiden ytterligare för mina barn, de som ska ärva det här samhället.
Tyvärr har mina besvär åter förvärrats på sista tiden så egentligen vet jag inte hur arbetsför jag är. Jag ser fram mot höstlovet med stor fasa, för med barnen i huset mår jag alltid sju gånger värre. Det finns visst de som använder höstlovet till att vila sig, men för mig blir det precis tvärtom. Jag kan alltså se fram mot en vecka då jag garanterat blir mycket sämre än förut.
Usch att det ska behöva vara så här! Usch för att vara sjuk!
*deprimerad*