Rätt sorts personbeskrivningar är bra. De ska vara eggande för ens fantasi och verka som en port in i karaktärens värld. Allt för ofta försöker dock författarna tvinga in en i hur karaktären ser ut precis för han själv. Det uppskattas inte.
Är det bara jag som "skumläser" personbeskrivningar? Jag läser dem helt och hållet, men jag försöker att bara snappa upp det viktiga, och bygga på karaktären efter dens handlande.
Jag blev jätte ledsen när jag läste Belagriaden för tredje gången och upptäckte att han heter Durnik och inte "Dunri(c)k", och att det hette Drasnien istället för Drasinien. Det verkligen klingade fel och förstörede hela stämningen som jag byggt upp.
Har läst serien hur många gånger som helst (första gången när jag var 10 år) och jag har skapat mig en ganska klar bild av hur jag vill ha alla karaktärer.
Eddings är faktiskt en av de bättre personbeskrivarna anser jag, vad man än må säga om hans fullständiga oförmåga att komma på nya händelseförlopp och bara upprepar sig.
Jag gillade dina beskrivningar mycket också Christina. Vad det nu må vara värt så måste jag säga att de kändes...äkta. Och DET är det långt ifrån alltdi som de gör.
"Gyllene hår på baksidan av händerna..."
Vet du föresten ifall du kommer att ha problem med att publicera din andra bok?