Manuset refuserat igen, ja, det var ju tråkigt, Beth. Men håll ut.
Ert manus kan ha hamnat hos fel förlag/redaktör, där man förväntade sig lagom hjärndöd actionfantasy och tyckte att personskildringar är onödigt pynt.
Eller också har ni kanske lagt personskildringarna lite otajmat på något vis, så att de dyker upp och skymmer texten där man egentligen ville ha något annat.
Jag brukar försöka göra personbeskrivningar ungefär som jag uppfattar människor i verkliga livet - fragmentariskt. Jag är kanske ovanligt vimsig i det fallet. Ingen bra vittnesbeskrivare alls, eftersom mitt första intryck av människor kan reduceras till ett par ögon eller en sned framtand. Efteråt har jag absolut ingen aning om vilken hårfärg de hade eller vad de hade på sig.
Men det är så jag också försöker beskriva mina romanpersoner, med några snabba penseldrag som läsaren sedan ska fylla i själv. När jag introducerade min lille hjälte Jarga för läsaren var det t ex i en mycket medvetet vald scen där han fick stå i silhuett mot aftonhimlen. Men det viktigaste är kanske att man ser det ur iakttagarens ögon. Om denne verkligen stirrar på personen ifråga, blir det förmodligen en mycket detaljerad beskrivning.
Men det var ju bara utseende och det var kanske inte problemet ändå för er. Vad folk tänker och minns är en klurigare uppgift som ju också måste smygas in i texten. Stannar handlingen helt upp för att någon ska komma ihåg en massa saker, är det fel spår igen. Eller också får man dramatisera minnet a la filmscen.
Vill ni ha ytterligare en åsikt om ert skrivande tar jag gärna emot ett läsprov - he he - för jag jobbar gärna de dagar det inte känns för jäkligt med allting.
ghosthand66@hotmail.com