Jag bryr mig knappt om striderna... tråkiga. Jag tenderar till att dras till böcker där det inte handlar om det Stora Onda Imperiet mot det Snälla Typerna som iofs är underlägsna men har en evinnerlig flax och tokduktiga ledare.
Vad gäller diskussionen om odödlighet, vidrörs detta i Memory, Sorrow and Thorn på ett intressant sätt. Sithierna (typ alver) menar att de väl är ungefär odödliga, men det är ingen som vet om de *verkligen* är det, eftersom de tröttnar på livet efter några tusental år och dör självmant.