Älva: Jag är också oerhört känslig för dödande av katter och är lite rädd för hundar. Har lika åsikter som dig i väldigt mycket faktiskt, så när du har skrivit ett inlägg behöver jag oftast inte tillägga något. Lustigt. Det skulle vara kul att träffa dig i verkligheten.
I en sal på lasarettet, ja... den är ju hemsk! Den grät jag otroligt av när mamma sjöng för mig som liten. Iofs grät jag när hon sjöng en annan, snällare, visa också. Tror det var den som går nånting: "Slumra in, lilla vän, i bädden så skön..." (Kommer inte ihåg riktigt eftersom jag var under fyra år) Det kan ju visserligen bero på att min mor är totalt tondöv och inte kan sjunga två toner efter varann som stämmer. (Det säger jag inte för att vara elak, hon är medveten om sin brist)