Bang on target Christina!
Ett praktexempel på detta är väl Idol 2004. Iofs kan jag förstå att man blir frustrerad när helt talanglösa människor försöker sig på något de absolut inte klarar av men det innebär inte att man ska hantera dessa personer helt respektlöst.
Att recensera (vilket jag själv gör emellanåt) kräver att man har en förmåga att sätta sig in i vad "konstnären/skaparen" har försökt åstadkomma. Sen kan man ju inte begära att alla ska fatta en ens djupa, filosofiska skildringar. Men sätt det i perspektiv med Bergman eller likn. kritikerrosade personer där det i princip är tabu att kritisera deras verk.
Bastuklubbsmentaliteten återkommer i alla samanhang. Vad jag menar med detta är att det alltid finns små "hemliga" sällskap där alla håller varandra om ryggen, inte minst i literaturbranschen. Jag kan sitta och reta upp mig på hur vårt land styrs av en bastuklubb utan dess like men vad som retar mig ännu mer är när jag ser hur detta speglar av sig i så gott som alla andra brancher. Ta bara ett stort företags ledning, snacka om att cheferna har fina bastuklubbar.
Jag kan köra på hur länge som helst men nu är det snart Jul och jag tänker inte vara upprörd då!!! :)