Det känns inte riktigt bra att Älva gör så här... vi är vänner och jag vet att hon älskar mitt och Lizzies skriverier men samtidigt känns det som om jag skulle försöka framhäva mig och det är inte min personlighet. Det Älva skriver får stå för henne. (Måhända är jag en besserwisser men jag är egentligen väldigt sårbar och har taskigt självförtroende) Jag tror dock, tack vare uppmuntrande ord från de som läst manus att detta kan vara läsbart för fler men jag nöjer mig med att vänta så länge. Vi har ingen brådska.