Visst är det ett bekymmer för svenska fantasyförfattare att bli publicerade.
Men situationen i dag är i alla fall bättre än den var före 1990, då det i princip endast fanns två sviter med renodlad fantasy för en vuxen publik; Mårtenssons "maktens vägar" och Leijonhufvuds svit på tre böcker om Vattnet.
Och mycket av den nya svenska fantasyn är bra, problemet ligger väl i att förlagen inte ens översätter bra engelsk fantasy (Moorcocks Elric, Cherryhs Morgaine-svit osv.).
Fantasy verkar fortfarande vara persona non grata inom förlagsvärlden.