Jag älskar just kombinationen med det kalla, nordiska (snö, mörker osv) och legenden om Kristi födelse där man föreställer sig österländsk mystik, varma nätter och de exotiska vise männen. Ja, jag vet ju också att hela den där legenden är en stor efterkonstruktion men spela roll ... det är en mycket vacker saga där man kontrasterar det gudomliga med det fattiga, värnlösa spädbarnet, samt talar om ett ljus som kommer i mörkret. Och festen i sig är toppen: presenter (i någon form), utsökt mat, fina dekorationer, härlig musik, glitter och ljus och värme just när det behövs.
Tycker att januari och februari brukar vara botten just för att man inte har någon festlighet att se fram mot, och allt är kallt och trist. I mars märker man att dagarna blir längre och då lever man upp igen.
Tills vidare får man trösta sig med att vintersolståndet är över för denna gång.