Här är en biografi som jag skrev till en dvärg på sidan www.arenan.org idag, läs igenom den och säg vad ni tycker:
------------Del 1-------------
Förr i tiden när Dirkh var ung var världen under utveckling, Dvärgarnas grottor var inte många, människornas städer likaså. Alverna bodde i skogarna som de alltid gjort.
Dirkh hade en yxa, ingen vanlig utan en speciell och dyr yxa som en gång tillhört den stora mästaren och dvärgen Randrig-Ulmorian.
Yxan var speciell på något sätt, det såg inte heller ut som andra yxor utan det glänste, inte bara i solen.
Dirkh var förälskad i sin yxa, han älskade det högre än sitt liv.
Han hade fått det från sin far, som fått det från sin far och så vidare.
Den var väldigt lång, och hade en inskription i bladet som inte längre gick att uttyda, Dirkh trodde alltid att det bara var något som Randrig-Ulmorian hade skrivit någon gång.
En dag när Dirkh var i bergen som han alltid brukade, så träffade han en person som han aldrig sett förr, det var en Ork, en shaman.
Shamanen sa:
"Vet du vad det står på ditt spjut unge alv?"
"Nä, men det är troligen inget viktigt" svarade Dirkh utan förskräckelse.
"Det är en besvärjelse, jag har själv hållit spjutet och ägt det, men en av dina förfäder tog det av mig. Då la jag en besvärjelse över spjutet: Om någon dödar i ont syfte så ska spjutet splittras!"
Dirkh kom ihåg att hans far sa det åt honom när han fick det men han avfärdade det eftersom att han inte tror på magi och övernaturliga ting.
Shamanen försvann och Dirkh kände sig frestad att testa besvärjelsen, så han dödade en man för sin egen förströelse.
Då splittrades spjutet och Dirkh frösjönk i gråt, han tog delarna till en känd vapentillverkare, en dvärg som hette Thor. Dirkh litade inte på honom för det var många som lämnat in sina vapen hos honom men aldrig fått tillbaka dem, Dirkh var desperat och gjorde så.
När dagen då han skulle få tillbaka yxan kom gick han till Thors boning, men han hade stuckit.
Då blev Dirkh så förkrossad att han gav sig in i gladiatoryrket eftersom att han känner att livet inte är värt att leva utan sin älskade yxa.
Men Dirkh letar fortfarande efter tjuven och när han hittar honom så kommer han önska att han aldrig fötts...
------------Del 2-------------
Dirkh knuffades ut ut porten med hårda nypor.
Han såg sin motståndare stå där i skuggan av den gassande solen.
Det var väldigt varmt och svetten började redan rinna ner för ansiktet.
Det var knäpptyst på arenan ända tills någon i publiken ropade:
"Vi vill se blod, blod!"
Alla på läktaren började vråla.
Fienden var en lång människa, som stod där i skuggan med ett svärd i ena handen.
Han vrålade och rusade mot Dirkh med den blänkande yxan i handen.
Dirkh parerade med sin yxa.
De kämpade länge ända tills människan valde att ge upp, men Dirkh tänkte att man inte bara kan ge upp en strid och stack människan i ryggen när han var på väg ut.
Han skrek till och föll död ner på marken skadad som han var.
Publiken började vråla och bua åt denna hemska och vanhederliga handling.
Mästaren Dirkh flydde från den arenan och kom till den här arenan där han nu just har börjat som en novis.
Men Dirkh minns tiden då han var mästare och längtar tillbaka dit.
Observera att den här var från början skriven åt min förra gladiator som blev så dålig att jag raderade den, sedan kopierade jag biografin och fixade till den åt dvärgen.