Jag gillar "psykologiska" skräckfilmer bättre än "splatter" med en massa blod och kroppsdelar som sågas av. Jag gillade Terror på Elmstreet fram till tredje filmen ungefär. Vad är det för mening med en onding man inte kan ta kål på? Till slut får man "Jordan"-känsla; de släpper film efter film bara för att tjäna pengar, inte för att de har en historia att berätta längre.
På tal om dåliga uppföljare: jag såg Highlander I och II förra veckan och huga vad dålig tvåan var! Det var med nöd och näppe de lyckades få ihop handlingen i filmerna. Inte kom jag ihåg från min ungdom att Christopher Lambert var så där töntig heller. :-(