Det som gjorde mig så förtjust i Tolkien var hans sätt att berätta en gammaldags, hederlig saga men för vuxna i nutiden. LotR är skriven som en modern roman och på ett vuxet språk. All heder åt Eddan m m, men alla dessa gamla klassiska verk är ju skriven på ett visst språk som IBLAND kan kännas lite kämpigt att ta sig igenom. (Och ibland känns vackert.) Bibeln sägs ju ibland vara skön poesi, men faktum är att de står upp och går hit och går dit och säger det och det, och aldrig får man veta hur landskapet ser ut eller vad de tänker eller något sådant.
Omvänt finns det ju massor med gamla sagor som är lite barnsliga i sin framtoning, alla de där med tretalen där de första två ska misslyckas och den tredje lyckas osv, och alla uppfostrande sagor i stil med Rödluvan.
Allt detta är trevligt och bra på sitt sätt, men Tolkien satte ihop en berättelse med dessa saker som inspiration, och skrev den på ett sätt som gör att man som vuxen läsare får full behållning. (Hade han skrivit den idag hade det sannolikt blivit några sexscener också ...)
Det är också vad jag skulle vilja kalla att använda det välbekanta på ett nytt sätt.
Inte underligt att Tolkien sedan har blivit så totalt stilbildande för hela genren.