Jag älskar tyska. Det beror förmodligen på att jag har mina rötter där och förknippar språket med trevliga händelser, en älskad mormor och härliga semesterupplevelser. Älskar det rofyllda "Guten Morgen ..." och alla öppna, ljusa vokaler. Samt det genuina sche-ljudet kombinerat med tydliga konsonanter, allt sammanfattat i exempelvis ordet "Stattsteater".
Kan hålla med om att "achtung" och "jawohl" inte låter så trevligt, men jämför det med riktigt mjuka uttryck som "mein Liebchen".
Sedan finns det förstås en del tyska dialekter som inte är så direkt tjusiga. Hitlers skrikande ger mig rysningar.