Eowyn: Att säga att det är ungdomsspråket i bestämd form är nog att ta i, jag skulle gissa att de flesta svenska ungdomar inte har någon vidare kontakt med det eftersom majoriteten av befolkningen inte bor i storstadsmiljö. Jag har nog aldrig hört det talas, till exempel.
De enda språk som är någorlunda statiska är döda. Svenskan tillhör lyckligtvis inte den samlingen och lär inte göra det än på ett tag, vad vissa än må muttra om anglifiering och övergivandet av modersmålet. Det hela bottnar i myten att det skulle finnas ett sätt att uttrycka ett språk på. Sinnebilden att det finns svenska, norska, engelska och så vidare med knivskarpa gränser mellan och sedan skall allt inom det uppräknade språket vara enhetligt och likformat. Eftersom vad som är ett språk bestäms helt förbannat godtyckligt av diverse skäl, ofta politiska (det finns svenska dialekter som är förbaskat mycket svårare att förstå än norskan som talas i Oslo, till exempel). Vad man då inte inser är att språket inte är någonting (relativt) absolut i stil med matematik eller kärnfysik ens inom sina egna dialekter. Lika lite som det i realiteten går att säga var ett språk börjar och ett annat slutar i vissa gränsområden går det att peka ut exakt vad som definierar en dialekt till skillnad från den närmaste och egentligen så är språkbruk inte någonting som skiljer endast mellan nationer och språk i stil med japanska och katalanska utan från person till person. Språk är någonting personligt och det är upp till var och en att besluta sig för hur det skall utnyttjas. Jag tycker personligen det ser åt helvete ut med särskrivningar, men det är ingenting som säger att det är *fel* mer än att det är *fel* att bära gul kavaj bara för att de flesta inte tycker att det är snyggt. Man kan beundra purister på samma sätt som man kan beundra Leonidas - de för en dömd kamp mot övermakten och måste innerst inne vara medvetna om att allt de kan erbjuda är en liten, liten tidsfrist innan det som inte kan hejdas sker.
"Svenska" måste ses som ett samlingsnamn för några miljoner förhållningssätt till språket som mer eller mindre liknar varandra. Allt annat är att lura sig själv.