Eftersom många har efterlängtat en synvinkel ur min fars ögon så ska jag förklara hur det är att vara en far(tror jag).
Min fars synvinkel av mig under morgonen:
Det första jag vaknar av är att min klocka tjuter och jag vet att det är dags att stiga upp. Strax efter att jag klätt på mig går jag till min son rum som ligger tvärs över rummet för att väcka honom. Som vanligt vaknar han av att jag går genom rummet och det ända jag behöver göra är att uttrycka hans namn för att se att han reagera så jag vet att han vaknat.
I samma ögonblick uppfattar jag en väldigt strak trötthet hos honom som jag också kommer att få se senare under dagen. Trots det att han aldrig gör några läxor eller städar här hemma.
Efter att jag studerat honom går jag ut ur rummet och gör mina vardagliga morgon sysslor sen går jag till jobbet samtidigt som jag vet att jag kommer få stöta på samma slöhet senare under dagen. I form av att han vägrar ta undan disken.