Fantasyböcker ska ju av någon anledning ha så MÅLANDE omslag. Hur många (goda) romaner finns det inte där omslagsbilden bara är ett suddigt fotografi, en bild på en ros, något lagom suggestivt abstrakt eller ...
Formgivning är en viktig grej.
En del nya svenska fantasyromaner har tagit fasta på detta och utnyttjat suggestiva fotografier. Jag tänker nu på Johanne Hildebrands bronsåldersböcker och Saga Borgs romansvit om Jarastaven. (Nu kommer säkert någon att säga "men det är ju inte fantasy heller ...") Saga Borg började med tecknade bilder, men gjorde sedan en ny upplaga med mörka foton. och det blev ju inte fel.
Jag skriver ju en bok som är en uppföljare till min förra bok och då ska förstås omslagen vara i samklang med varandra. (Och jag gillade det första.) Men skulle jag skriva något utanför denna s k serie skulle jag inte alls ha något emot ett riktigt spännande fotografi istället - bara det inte ser ut som om det var hämtat ur en C-skräckfilm.