Jag måste säga att det glädjer mig att få de svar jag sökte. Och faktiskt är det så att jag redan införskaffat mig de två första av Robert Jordans böcker. Jag får beklagligt nog lägga min käresta Katharine Kerr åt sidan och låta Robert Jordan ta hennes plats i strålkastarljuset.
Att dessa trådar inom en period försvinner bekymrar mig eftersom man kan spinna vidare på dom. Kanske talar jag för mig själv, men ibland är det också en betryggande känsla att blicka tillbaka och läsa igenom vad man själv och andra en gång i tiden kände och yttrade. Måhända kanske de högt styrande får syn på oss stackars dödliga, inser hur vi lider av att våra trådar klipps av och försöker ändra historiens gång.
Jag ber om ursäkt om jag babblar på om de mest tråkiga och oväsentliga ting man kan tänka sig, men har jag väl yttrat mina alla åsikter har jag en tendens att skena iväg likt en häst utan sin ryttare, på obestämd väg och till obestämd slutdestination.