Som det sanna Star Wars-fan jag är måste jag hålla med. Filmen är älskvärd och värd all uppmärksamhet den kan få. Men, som den kritiker jag är, måste jag påpeka en del saker jag ha gjort annorlunda. Till att börja med gick Anakin Skywalker över till den mörka sidan alldeles för lätt. Jag har full förståelse för att när man väl börjat vandra den vägen, är det lättare att falla för frestelsen. Men all den jediträning han fått, finns det inget motstånd mot den mörka sidan alls? Det har jag svårt att tro.
En scen jag fann mer fascinerande än andra var mot slutet. Anakin mötte Obi-wan i denna films slutgiltiga strid och det slutade med att Anakin begick högmod och fick till sin början armarna och benen avhuggna. Som den krympling han blev gled han mot nedåt mot lavan och nuddades av dess heta flöde som slutade som en (ut)bränd Anakin. I detta skede zommades bilden mot Anakins ögon och likt hett som lavan glödde hans ögon, fyllda av hat och förakt mot sin förra lärare och mentor som gjort något helvetiskt som detta. Naturligtvis var han förtjänt av det, men ett mer passande öde hade varit i lavans flod.
För min del såg jag filmen i Skövde, kanske inte lika mäktigt och ståtligt som exempelvis Stockholm, Göteborg eller Malmö, men likväl var det imponerande. Inte nog med att det digitala ljudet ekade i biosalongen och att sätenas lutning var behaglig och att kvaltiten som skärmen erbjöd var mer än ljuvligt, så erbjöds alla åskådare i början musik. En musikkår var på plats och spelade upp alla Star Wars låtar som gjorts, allt för att höja stämningen. Och en magisk kväll blev det, i sanning.