Kelterna, de är ganska...ja, jag förstår inte varför de egentligen är så uppmärksammade, de är ändå inte så märkvärdiga. Men i alla fall, keltiska släktingar finns nu i de Skottska högländerna, i Wales, lite på Irland och i nordvästra Frankrike. Kelterna kom ursprungligen från östra Frankrike.
Det är ganska intressant med de romerska erövrarna som kom till Storbritannien och erövrade, då de inte kom längre än till Britanniens mitt så satte de upp en mur där som sträckte sig från den öst- till västkusten för att ingen heller skulle kunna driva bort de romerska ockupanterna.
Sen har vi ju förstås Vikingarna varsifrån uttrycket bärsärk och allt därikring kommer ifrån. Vi har ju vikingarna som gjorde räder mot Britannien och plundrade kloster och städer på allehanda värdesaker. Bärsärkarna fick ett rykte om sig att vara starka som björnar, uthålliga som vargar(?) och att varken metall eller eld bet på dem.
Frankrikes kund Karl den Enfaldige gav även bort Normandie till de (i huvudsak) Danska Vikingarna.
De Svenska Vikingarna gick ju österut och in i Ryssland, (av Vikingarna kallat Gårdarike). Många resor gick ner längs de ryska floderna till bl.a. Kaspiska havet. Andra tog sig ner till Svarta havet och sedan när till Instanbul/Konstantinopel, (av Vikingarna kallat Miklagård) i det så kallade Särkland. Där värvades många som livvakter åt kejsaren, de kallades väringar.
Vikingarna har varit i princip hela Europa, på Grönland, i Amerika (Vinland) och Afrika (Blåland).
När jag var liten trodde jag att vattnet var grönt på Grönland. Jag trodde också att det var ett vanligt land någonstans i världen med tempererat klimat (fast jag visste förstås inte vad det uttrycket var då).