Jag tycker att det är kul och spännande med skillnaderna. Jag ser det som att de kompletterar varandra. Det som däremot förvånar - och är direkt ologiskt - att ena könets egenskaper kommit att anses som mindre värt än det andra.
Dessutom har inte kvinnor enbart kvinnliga egenskaper och vice versa. Individen ska alltid ha rätt att välja sina egna intressen utan att tryckas på en massa "flickor-ska-vara-si-och-pojkar-så, vet din plats!"
Det är betänkligt och oroande om män anser att kvinnliga egenskaper (hos dem själva) är något de ska skämmas över, medan kvinnor ibland nästan kan skryta med sina "manliga" egenskaper. Det visar att något inte är i balans i vårt samhälle - om nu någon inbillade sig att det var så ... Synen avspeglas också på det faktum att traditionellt manliga sysslor och yrken har högre status och högre lön än kvinnliga dito.
Ett samhälle med för kraftig "manlig" dominans tenderar att bli för våldsfixerat och negligerar de vårdande/bevarande sysslorna. Ett alltför "kvinnligt" samhälle kan visa sig ineffektivt vad gäller beslutsförmåga och vilja att ändra och förbättra.
Detta var givetvis en generalisering och jag betonar återigen att en individ i allmänhet har både manliga och kvinnliga egenskaper inom sig.
Människan är kvinna till sin grundkonstruktion, alla foster är "kvinnliga" från början. I en viss graviditetsvecka börjar en hormonproduktion hos foster med Y-kromosom, vilket gör att könsorganen börjar utvecklas och se manliga ut. I en del fall fungerar inte hormontillförseln som den skulle, och barnet föds som en kvinna men med XY-kromosomer och i avsaknad av de inre kvinnliga könsorganen.
Så det där snacket om "Adams revben" är alltså helt fel. Likväl har vi i vårt samhälle en norm som säger att en "normal människa" är en man, medan kvinnor är mystiska avvikelser både vad gäller beteende, medicinska egenskaper och allt annat.
Vi skulle alla tjäna väldigt mycket på om män och kvinnor blev helt jämställda, för vilken gemensam styrka skulle vi inte få. Och nog är det väldigt roligt att få vara stolt över vem man är ...
Det gör väl inte så mycket om killar leker med bilar och tjejer med dockor. Däremot är det fruktansvärt sorgligt att se alla extremt osäkra tonårstjejer som tror att hela deras värde ligger i hur snygga de är. Jag har lovat mig själv att aldrig, aldrig stå och nedvärdera mig själv framför spegeln så att min dotter märker det. Hon är 6 år och har en extremt bra självkänsla, och det hoppas jag att hon fortsätter ha. Hon tror just nu att hon duger precis som hon är, och det gör hon också.