Jo, så är det: ibland vill man ha fart och fläkt och höra klangen av klingor som korsas. Man sitter på tåget och hinner inte tränga in i någons självliv. Och ibland -är man inte upplagd för det. För mig som läser böcker professionellt kan det kännas som rena vilan att växla om med t ex serier med jämna mellanrum, eller en bloddrypande deckare eller träffa några konstiga isfolkingar. Men sen känns det givande att åter möta mera komplicerade situationer, när man sjunker ner i sin fåtölj och låter hösten bära sig åt utanför fönstret. Och Hobb kan vara spännande som en thriller, när hon sätter den sidan till. Sen är det fantastiskt bra att vi har olika smak och att den kan skifta över både årstider och ålder. Huvudsaken är att man läser det man har lust till. (Och inte är rädd för att ibland ge sig in i okänt land.)