Fantasyn har format mitt liv på ett enormt stort sätt, men jag vet inte om jag kan säga någon speciell bok som sådan. Att läsa om så många olika människor som jag ändå gjort i så ung ålder har (tror jag) fått mig att se lite mer objektivt på mig shälv. Enligt min mening är självdistans den viktigaste av alla dygder, och att kritisera sig själv konstruktiv är mycket viktigt. Jag tror att jag börjat tänka på ett annat sätt av att läsa, och jag vet att läsandet alltid fått mig att ligga före mina jämngamla i ordföråd och allmänbildning.
Läsandet har naturligtvis varit den tillflykt å andra sidan som har gjort det mjligt att leva med sig själv, för självdistans eller inte så tror jag det är mycket få människor som inte varit svårt deprimerade under sin uppväxt.
Det finns dock en del böcker som gett gensvar inom mig, fast det är svårt att säga att de "förändrat mitt liv".