Jag tyckte verkligen om The Raven-gruppens och fokus på dem som lite omväxling till det vanliga lite mer episka centreringen av en fantasyberättelse. Dock tyckte jag ibland att Barclay tar i lite väl mycket när han skalar av det episka, och slutet i första boken var lite väl abrupt och ondskan var något otroligt opersonlig.
Något av det bästa med George Martin är just det att ingen är "ond" bara för sakens skull att vara ond, utan alla har motiv som är otroligt rimliga.
Det finns fan tider i SoIaF då man mer känner för de onda (Rhaegar Targaryen, Tyrion etc) än vad man gör för Starks.