Min kamrat, Hon som jag skriver med frågade mig igår om jag fortfarande bara läser fantasy.
Jo erkände jag, mestadels.
Inte undra på att du är inskränkt då...
Jag kom mig inte för att protestera, mumlade något om verklighetsflykt men tänkt på saken. Under närmare tjugo år läste jag mest socialrealistiska böcker. Gun som är 40år med en make som är alkoholist och en 15-åring som snattar.
Pär som älskar män men inte vågar erkänna det för sig själv eller andra.
Tom som stjäl, knarkar och far ut och in på kåken... På vad sätt blir man en bättre och kreativare människa av att läsa om konstant elände?
Jag har läst de stora klassikerna, jag har läst allersromaner, jag har läst deckare... Name it and I´ve read it. Varför skulle man bli insnöad av att läsa bara fantasy.
Å detta hör jag från kamraten jag skriver en fantasyhistoria med... Hon om någon borde veta att du kan trycka in vilken historia som helst under fantasyns mantel. Det är historiens bärkraft som är viktig, inte under vilken genre den utspelas i.