Är det bara jag som märkt att ett av kriterierna för en fantasyförfattare är att man måste misshandla sina karaktärer, och ha ihjäl minst en av dem? Annars kommer man aldrig komma någon vart i den här genren. Det mest klassiska fantasy-slutet (som jag tror presenterades redan av Tolkien) är den att hjältarna räddar världen med hjälp av oerhörda personliga uppoffringar, och många gånger blir resultatet personlig olycka. I bästa falls blir karaktärerna tillfreds, men sällan lyckliga.
En som går lite till överdrift är Robin Hobb...
*Spoiler för Assasin-serien*
... som tar alltihopa. Fitz räddar en helt förstörd värld, blir hopplöst olycklig och bortglömd, samt berövas sina känslor så att han till råga på allt är tillfreds med detta. Osmakligt.
Tawny man-serien rättar iofs till det hela lite.