För mig är det lite olika.
Klassiskt är bra, men när jag återbekantar mig med Meridith Ann Pierces böcker (har läst dem hur många gånger som helst) så bara måste jag lyssna på David Bowies "Never Let Me Down" från -87.
Jag hade nämligen nyköpt den skivan när jag läste första M.A.P. boken.