För egen del och särskilt eftersom jag skarpt uppskattar George R R Matins A song of ice and fire så har jag fattat tycke för stilen där karaktären känns liten. Alltså att man får följa olika karaktärer som tillsammans i sammanvävda historier för handlingen om världenb vidare utan att de själva alla gånger har alltför stor inverkan på det som händer.
För mig känns det mer likt en verklig känsla. Det är inte en bondpojke och hans glada gossar som stormar runt och genomför en alldeles massa hjältedåd. Utan det finns mångar fler påverkande faktorer som öppnar för fler allternativ till hur saker kan hända. Och fler karaktärer som utifrån sina drivkrafter/livmål påverkar varandra.
Alltså mer plats för spekulation till möjliga lösningar och mer triggande av fantasin.