Tjena Magnus!
Filmens största svaghet är att det är svårt att göra sådana hopp i tiden och mellan "yttre och inre betraktare" som man kan göra i en bok.
För blygsamhetens skull måste jag här dra upp ett exempel från "Svart eld", kapitel 13 (för den boken tror jag att du har). Inte för att kapitlet i sig är state-of-the-art utan för att det var det första jag kom att tänka på. Studera hur många gånger i detta kapitel scenen växlar från berättelsens "nutid" till tillbakablickar, t o m drömsyner, och hur många inre reflektioner och subjektiva åsikter som också ligger inklämda i berättandet. Hur skulle man kunna illustrera HELA förhållandet mellan Jarga och rivalen Seibon i en kort filmscen?
I ett filmmanus skulle man fått bygga om hela historien till ett rakt berättande som dels skulle varit klumpigare (tror jag!) och dels tagit en j-a massa tid SOM MAN INTE HAR i en film. Att lägga in berättarröster är lite gammaldags men visst, det kan ju fungera. Men lika smidigt som i en bok blir det ju inte.
Filmens styrka är Ljud och Bild. En bild säger mer än tusen ord sägs det och visst kan man med en skickligt filmad scen få in enormt mycket och dessutom göra det vackert, dramatiskt eller underfundigt utan att man behöver beskriva det med ord. (En av mina favoriter är, upprepar jag återigen, scenen i TTT där Ormstunga ser Sarumans nya armé - och en enda tår trillar nerför kinden på honom. Så otroligt uttryckfullt och samtidigt tvetydigt!) Med listiga kameravinklar, belysning och klipp kan man uppnå fantastiska effekter.
Och ljudet ... vad kan inte lite musik göra för stämningen ... bara dessa "teman" som hakar sig fast genom olika filmer. Jag är lite svag för bombastiska teman och blir därför förtjust när jag hör Skywalker-temat, Spider Man-temat, Harry Potter-temat och flera andra melodislingor som följer vissa personer eller situationer genom filmen (eller filmerna ...) och då anslår en mycket speciell ton.
Som tidigare påpekats, vill det till att specialeffekterna i en film är BRA för annars är det lika gott att slippa dem. I en bok kan man antyda hur mycket som helst utan att fördenskull behöva visa hela den billiga animationen.