Lord Demandred såg Lady Beth vända sig om och stänga dörren efter sina sorgsna ord, och skakade på huvudet utav sorg. Efter att ha varit utanför Phorumet, ja tillockmed utanför nätet så hade han kommigt tillbaka för att återigen slå sig ner och diskutera i den sinneslugna plats som var Phorumet. Men så fort han kommigt innanför dörrarna så hade han nåtts av de ovälkomna nyheterna av att Nätet blivigt för mörkt runt borgen och att Svarta Hinden snart skulle sluka alltet.
Han hade visserligen inte varigt på Phorumet lika länge som många andra, men han hade också sett många kära personer försvinna genom åren, och hade själv lämnat för en längre tid, och blivigt förtvivlad av sorg så fort han fick den dystra nyheten. I sin ringa ålder bland Phorumisterna hade han dock ändå nått till fina titlar och vist seniorskap. Han tänkte på vad som skulle komma senare, och såg bara en svart bild av flykter mellan olika öar i Nätet, utan att hitta en trevlig plats att kalla hem igen, med möten av gamla vänner och kollegor från tid till tid.
Demandred vände blicken mot Lord Uggla som även nu i sista stunden stod som en pelare av hopp, sägandes att det fortfarande fanns tid kvar, trots att han nog viste att all tid redan borde vara ute.
Demandred samlade sig, ställde sig upp från stolen han satt på och sade.
?Vi får se till så att Boken och vår sista tid tillsammans här på Phorumet inte går tillspillo? och gick för att slå sig ner bredvid Lord Uggla och började tänka på en ny början.