?Vad vi är i behov av är ett sätt att förflytta oss ner till den värld vi skriver om i just denna bok. Det bästa vore att finna något vis att förflytta hela borgen, även om det kan visa sig svårt? sade Lord Uggla och såg sig om ?Den värld vi skriver om är en fantastisk plats där mäktiga magiska föremål förvisso existerar. Problemet är snarare att vi just nu omges av en högst otrevlig blandning av kaos och ondska. Krafterna som verkar kring dessa murar kan vara nog för att slita oss i småbitar om vi vågar oss ut.?
Lord Uggla satt och lekte försiktigt med sin fjäderpenna. Kände man honom väl var det mer än tydligt att han nu hade en plan som han var mer än bara lite stolt över.
?Just detta att vi inte kan vistas utanför murarna någon längre tid leder tillbaka till idén att flytta hela borgen i ett stycke. Detta är i sin tur inget som vi kan göra här inifrån, vilket betyder att vi måste få någon att göra det åt oss. Någon från den andra världen? Lord Uggla pekade mycket menande ned i boken som han beskyddande satt böjd över ?Även för dem skulle det bli extremt farligt, och de skulle behöva väldigt speciella föremål för att lyckas. Ja, föremålen skulle faktiskt behöva vara så speciella att personerna själva också måste vara speciella.?
Lord Uggla gjorde sitt bästa för att se viktig och mystisk ut innan han så fortsatte med att få in slutklämmen på sin redogörelse.
?Jag skulle föreslå att vi använder oss av ett föremål som finns i tryggt förvar hos hoberna för tillfället. Hoberna har ju som bekant lämnat den kända delen a världen och rest västerut över haven, i jakt på ännu godare mat. Det lättaste vore kanske att försöka använda oss av en hob, men å andra sidan tror jag att det skulle ställa till med komplikationer längs vägen. Det finns dock några väldigt avlägsna släktingar till hoberna kvar i den kända världen? Ugglan såg sig intresserat omkring för att försöka se om någon förstod vart han var på väg. Efter noggrann granskning tog han åter till orda ?Även om deras hob-blod är svagt efter all uppblandning med människorna i världen så är det nog för att den med renast blod ska kunna använda vissa delar av hobernas magi. Förhoppningsvis ska det gå i alla fall. Efter det att Edvin utfört sina hjältedåd fick han barn, som i sin tur fick barn och så vidare. Ralf, som var rakt nedstigande ättling till Edvin, hade olyckligtvis aldrig utfört det uppdrag som Kolgin menat att han skulle vara ämnad för??
Det verkade som att något irriterade ugglan, eftersom han här tog en paus och funderade med en något besvärad min. Han kliade sig lite i skägget. ? Faktum är att ingen vet riktigt vad som hände Ralf. Nu har det hur som helst gått ytterligare några generationer sedan det att Ralf begav sig mot Helvetesklöven för att där få information om sitt uppdrag. Olyckligtvis vet vi inte ens om han någonsin kom fram dit. De mystiska krafterna som rör sig i just den sjön är nästan mätbara med de som rör sig kring vår borg just nu, och det finns hemligheter där som inte ens vi känner till.?
Lord Ugglas strupe började nu blir tämligen torr och det verkade som att han inte kände för att säga något mer. Det var nu väldigt kort tid kvar innan det oundvikliga skulle ske, och det var dags att arbeta. Han hoppades bara att det fanns tillräckligt många som var villiga att hjälpa till. Något utmattad log han ett varmt leende mot Lord Demandred som tålmodigt väntat på att hans långa tal skulle ta slut. Något motvilligt reste han sig sedan från sin plats vid bordet för att erbjuda någon annan den stora äran att får pränta de första bladen i denna viktiga historia.
?Nog talat om sådana gamla händelser. Vi har inte mer tid att spilla. Låt oss istället komma igång med berättelsen. Edvins nuvarande ättlingar bor inte längre på familjegodset utan har flyttat till en ny ort. Just nu är de om jag inte misstar mig på väg att få besök?