Först en kommentar till Kappan:
Jag trodde jag var den enda som medicinerades
här på forumet. Vilka kulörer har dina piller?
Sen kommer fortsättningen....
Langorn krafsade förstrött med sin svärdspets
i elden, - 'Annars inget nytt?'
-'Nej' svarade Lego-Klas med sin klara alvstämma.
Utan förvarning reste sig den vita vargen och
spetsade öronen, mindre än en sekund senare
var både Langorn och Lego-Klas stridsberedda.
Vargen tassade försiktigt in i buskaget med
Langorn och Lego-Klas tätt efter.
Vargen ledde dem fram till en liten bäck. Längs
ena sidan fann de ett dussin tillsynes tomma
små tygpåsar. Langorn lyfte försiktigt upp en
av påsarna och skakade den lätt. Han kände
sedan i påsen och tog fram en nypa vitaktigt
pulver. Han luktade försiktigt och lät tungspetsen
röra vid fingrarna. -'Stärkelse' sa han med lätt
höjda ögonbryn. -'Stärkelse?', Lego-Klas såg
misstrogen ut, -'Vem skulle stärka sina kläder
mitt i en skog såhär dags?'.
Samtidigt hade Edvin, Pirrin, Landalf och
Couvenante kommit en bit på vägen från
Lugnby.
-'Bortstött, oren, besmittad', gnällde Couvenante.
-'Äh, knip igen med ditt tjat' sa Landalf.
Helt plötsligt, på en åker bredvid vägen uppenbarade
sig en fasansfull gestalt. Han var klädd i en mantel
som trots att det blåste var helt stilla i vinden.
De stirrade i ren fasa på figuren.
Plötsligt började ett hörn på manteln att fladdra
följt av ett par andra bitar av manteln som med
ett raspande ljud verkade att brytas loss och
fladdra i vinden. Figuren tittade ner på sin mantel
och blev blek i ansiktet av ilska. Han backade
tillbakafrån dem och sa med en röst likt ett
vedträ som dras mot en tegelvägg:
-'Få är de som vågar utmana...', samtidigt
stötte hans mantel emot en plogfåra och fick
figuren att snubbla baklänges vilket gjorde att
mantlen fungerade som en hävstång och fick
figuren att trilla baklänges över sin mantel och
ner i åkern med en duns. Hängande i knävecken
över sin egen mantel kämpade figuren sig upp,
ryckte loss manteln som var nerkilad i åkern
och sprang därifrån viftande med en stav som
var märkligt lik en Mana-Stav.
-'Milda makter, vad i ljusets namn var det?'
frågade Edvin.
-'Det påminde om en av mörkrets varelser,
men jag misstänker att det kan vara en från
Phorumets råd', svarde Landalf.
-'Det såg ut som om staven var lagad', sa Pirrin.
-'Hmmm, jag vet en i rådet som har en lagad
Mana-Stav' sa Landalf.
De fortsatte sin vandring resten av natten och
fraamåt gryningen fick de syn på två välbekanta
figurer längre bort på vägen.
-'Lego-Klas, Langorn!', skrek Landalf med glädje
i rösten. -'Det var då på tiden att ni kom hit' sa
Langorn. De vandrade ytterliggare ett par timmar
och slog sedan läger i en dunge. Senare på
kvällen bröt de upp och fortsatte sin vandring
Efter någon timme hördes ett kraxande skri från
natthimmeln. Där uppe i halvmånens sken såg
de en gestalt påminnande om en man med stora
vingar som cirklade runt och utstötte halvhesa
skri.
-'Drag-Karl?' frågade Lego-Klas.
-'Ser inte bättre ut' svarade Langorn.
Plötsligt hördes ett knakande från skyn och
varelsens ena vinge börjdes bakåt i en onaturlig
vinkel. Varelsen singlade snabbt ner i ett
okontrollerat fall. Ett brak följt av en kraftig
duns hördes från varelsens nedslagsplats.
De skyndade genom snår och buskar mot
nedslagsplatsen. Där fann de en träliknande
konstruktion täckt med ödlefjäll samt ett
kraftig fördjupning liknande en manskropp
i marken. Lång borta, dold av undervegetationen
hörde de en röst som påminde om en genomkokt
morot som mosas med gaffel:
-'Vänta bara, straffet för, stöön, den som, åhhh,
trotsar...'. Rösten försvann.
-'Vad är det egentligen som pågår' undrade Edvin.
-'Om det var vem jag tror det var, så är vi illa
ute' sa Landalf
-Ja, om det är "han" så har vi problem framför
oss' sa Langorn.
De promenerade ut till vägen igen och forsatte
sin vandring under tystnad med sinnena skärpta,
vakande mot nya lurande faror.
To be continued....
//Nibelung