Pejgan: Nej. Det är inte vad jag säger. Det är *din* tolkning av vad jag säger för att du inte håller med, och det är en helt annan sak. Jag är fullkomligt övertygad om att den stora majoriteten sjukhus skulle prioritera viktiga och livshotande saker, eftersom man driver sjukhus och blir läkare av andra orsaker än att bara tjäna pengar -- se bara på antalet organisationer som finns för att driva sådant i världen trots skattefinansierad sjukvård.

Däremot ser jag det som förtryck att person A inte skulle få operera person B mot betalning om det är vad A och B vill. Ingen annan har någonting att göra med vad vuxna människor vid sina sinnens fulla bruk kommer överrens om så länge de inte skadar någon annan.

Det har ingenting att göra med ekonomisk ställning. Jag har själv knappast särskilt mycket pengar att röra mig med som fattig student (som helst undviker saker som studiebidrag och -lån eftersom jag, även om jag kommer få betala tillbaka med ränta genom senare skatter, föredrar att inte ta andra människors pengar mot deras vilja och det råkar finnas ganska många som gärna skulle betala mindre skatt). Det handlar om den enkla principen att C, D och E inte har någon rätt att besluta vad de skall göra med A:s och B:s tillgång, liv och fritid bara för att de råkar vara i majoritet.

Det handlar också om att politiker inte är snällare än vanliga människor. Om du röstar på X för att få dela med dig av dina pengar till Y som har det svårt, är det då ingenting du skulle göra om inte lagen tvingade dig? Däremot tror jag inte att du eller jag eller någon annan har någon rätt att rösta på X för att tvinga A att betala pengar till Y om A inte vill, hur behjärtansvärt det än skulle vara, av samma anledning som jag inte tycker att det är rätt att bryta sig in hos A och stjäla pengarna för att ge till Y, hur behjärtansvärt det än skulle vara.

Det står också vem som helst fritt att organisera sig i stora grupper, betala skatt till den egna gruppen, skaffa egna sjukhus med hjälp av dessa et cetera. Det är inte fel med skatt. Det är inte omoraliskt med skatt. Det som är fel är att tvinga någon annan att betala den mot personens vilja baserat på att personen råkar bo inom ett visst geografiskt område utan möjlighet att ställa sig utanför den tvingande staten (och därmed den välfärd den erbjuder).

För tydlighetens skull kanske det skall poängteras att det där ovan på intet sätt speglar någon borgerlig politik -- mer då i stil med http://www.liberalapartiet.se -- och att jag inte är vidare borgerlig alls. :)

Beth: Nej, och det var precis det som var min poäng. Jag tror att det är väldigt få som stödjer ett politiskt system som håller med om mardrömsscenariorna som målas upp. I så fall skulle i alla fall jag bli mindre benägen att stödja det.

Anledningen till att jag gav mig in från första början var inte att jag hoppades övertyga särskilt många om libertarianismens förträfflighet, utan för att provocera -- vilket i Sverige aldrig är särskilt svårt när man talar om libertarianism ... -- för att ge ett lite vidare persepektiv.

Reinfeldt vill inte montera ned välfärdssamhället utan vill se ganska försiktiga (eller *moderata*, om man skall roa sig med ord) skattesänkningar. Jag ville mest för upplysningens skull visa att moderaterna lika lite är en ytterlighet som socialdemokraterna är det, och att båda partierna faktiskt står ganska nära varandra inne i mitten.

Jag skulle rösta bort socialdemokraterna minst lika mycket på grund av deras maktfullkomlighet (SvD, som visserligen inte är mer objektiv än jag är, hade en uppräkning här:
http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_12007777.asp
som ändå missar en del viktiga punkter) som på grund av deras politik, som trots allt inte skiljer sig så fruktansvärt mycket från moderaternas, särskilt inte efter den vänstersväng som de har tagit under den nuvarande partiordförandens ledning.