Beth och andra intresserade: Arkeologer (och historiker) funderar över vad som hände när jordbrukande, bofasta stammar (indoeuropéer?) vandrade in i Skandinavien kanske tre-fyratusen (osäker på årtalet) år f Kr. Här fanns då jägar- och fiskarstammar, kanske nåt liknande skogslandets indianer i USA. Det har alltid varit och är fortfarande strid på kniven mellan nomader och bofasta. Bönderna trängde undan jägarna mot norr. Förmodligen smälte också folkgrupperna ihop. Men i norr levde samerna kvar och i de stora skogarna långt söderut strövade fortfarande skygga jägare omkring. De visade sig sällan för bönderna, men ibland kunde de göra byteshandel: exvis skinn mot bröd och mjöl och redskap i metall, vilket också sagorna berättar om. Jägarna var annorlunda; bönder var lite rädda för dem och berättelser om det märkliga skogsfolket växte fram. Så småningom blev dessa berättelser till de sagor vi känner till. Som en lustifikation kan nämnas att trollsagorna i min hemtrakt beskriver ofta skogstrollen som människolika och inte sällan vackra. De föredrog koppar och ädla metaller men skydde järn, vilket kan ha sin förklaring. Frågor?