Slogs just av en tanke och undrade om någon annan haft liknande tankar om fantasy.
Gick igenom mitt studiematerial i veckan och hittade min kära lärobok i filosofi. Satt och bläddrade lite förstrött och slog upp determinism. Skrivit flera uppsatser som uttrycker mitt ganska uppenbara motsmak gentemot denna orsaks filosofi. Dock kom jag att tänka på att fantasy börjar bli rätt nischad. Allt fler böcker eller författare verkar gå på temat de goda måste vinna alltså vet man egentligen vad utgången är. Det är bara att traggla sig igenom sidorna för att se om man kom fram till rätt slutsats vilket ofta är fallet. Vet inte riktigt varför men tvärtemot fantasyns förutsägbara slut verkar författarna ivrigt förespråka fri vilja i böckerna. Slår mig nästan som lika paradoxalt som en korsning mellan pessimism och optimism. (Ej sagt att det inte kan hände. Jag är bästa exemplet på morgonen medan jag dricker kaffe. Bitter över att behöva stiga upp tidigt men sanslöst optimistisk över ytterligare en kopp kaffe.)
Bara stött på ett fåtal böcker som går emot strömmen. Med risk för spoiler kan jag nämna Jonathan Strouds Bartimaeus trilogi med det sorgligt dramatiska slut som ett exempel.
Funderar över varför författare boxar in sig i determinism men bankar på väggarna med fri vilja. Om det är förutsägbarheten som är det lockande då man vet slutet då premisserna grundar sig på att de flesta moderna författare härmar Tolkien. Måhända är det lite motsägelsefullt men det verkar som om förutsägbarhet och verklighetsflykt verkar gå hand i hand inom fantasygenren med några få undantag.
MvH Nevyn