Jag gillar när serier börjar med en bok som är fristående. Så att man kan välja själv om man gillar serien tillräckligt för att lägga ned en massa tid på den, eller om det räcker med den där första boken...

Som "The Lies of Locke Lamora" av Scott Lynch. Superbra, totalt fristående... och med en uppföljare som precis kom ut. Men man behöver ju inte fortsätta eftersom berättelsen kan betraktas som avslutad redan efter första boken. (I det här fallet lär jag nog läsa uppföljaren, jag älskade "Lies..").

Annars är jag väldigt förtjust i trilogier. De är långa nog för att man verkligen ska lära känna karaktärerna, men inte så pass långa att man riskerar att tröttna mellan utgivningarna.
Serier uppdelade i trilogier, där man får ett bra tillfälle att sluta/ta ett uppehåll med serien var tredje bok, ungefär som Robin Hobb gör, gillar jag också.

Sådana där evighetsserier som slutar femton böcker lång är jag inte så förtjust i, de är så jobbiga att läsa klart. Börjar man när hela serien redan är färdigskriven går det ju - det är bara att läsa alla i rad - men om man måste vänta ett år mellan varje bok glömmer jag ofta bort så mycket att jag inte orkar fortsätta med serien. Alternativet är liksom att läsa om de tidigare böckerna, vilket kan ta ett tag när antalet är tvåsiffrigt...

Men ett par långkörare följer jag faktiskt. Jim Butchers "The Dresden Files" (som snart är uppe i tvåsiffrigt antal), till exempel.
Den längsta serien jag följer är Discworld.